Shirehästen - Världens största hästras
Ursprung: England
Utbredning: Globalt
Miljö: Svalt klimat, hedlandskap
Typ: Kallblodshäst
Mankhöjd: Minst 160 cm
Färg: Brun, svart och skimmel
Användning: Körning, jordbruk
Historia
Shirehästen utvecklades ur krigshästar som existerade ända från medeltiden , som kallades "the Great Horse" eller Destrierhäst.
Denna häst var dock inte så stor som dagens Shirehästar.
Dokumentationer visar att det snarare var en häst av cobtyp, enbart ca 150 cm i mankhöjd.
Dock var de flesta hästar långt under denna mankhöjd på medeltiden.
Denna häst hade få likheter med dagens Shirehäst.
"The great horse" var troligtvis ättling till de tunga hästar som togs till England efter den normandiska erövringen.
Dessa i sin tur var ättlingar till den primitiva skogshästen, som i slutändan kom att ha störst påverkan på Shirehästen.
De tyngre större dragarna kom inte i bruk förrän under slutet av 1500-talet och användes inte som stridshästar utan för att dra tunga vagnar på vägar som oftast inte var mer än två hjulspår.
Shirehästens stamfader anses vara en hingst vid namn Packington Blind Horse som stod i Packington mellan 1755 och 1770.
Han var svart och finns med i den första stamboken då så många hästar sades vara fallna efter honom.
Han var dock den sista av Old English Blackhästarna innan dessa helt och hållet uppgick i Shirehästaveln.
Det första Shiresällskapet, kallat English Cart Horse Society, bildades 1876 och två år senare startades den första stamboken.
Namnet ändrades till Shire Horse Society år 1884. Mellan 1901 och 1914 registrerades 5 000 Shirehästar varje år och Shirehästen började exporteras i stora mängder, främst till USA.
Efter Andra världskriget fanns det dock ingen efterfrågan på Shirehästarna, varken från jordbruken eller industrin, mycket på grund av den mekanisering som skedde inom samhällena. Enbart bryggerierna använde hästarna till att dra ölvagnar. Detta skulle dock bidra till rasens räddning.
När ölvagnarna åkte runt i städerna för att göra reklam för sig så ökade intresset för hästarna som maffiga körhästar eller som paradhästar.
Bland annat har bryggeriet Heineken i Amsterdam har ett stall med Shirehästar som de använder i PR-syfte.Varje år anordnas dessutom en stor Shireutställning i Peterborough som lockar ca 300 deltagare och över 15000 åskådare varje år.
År 1924 genomgick två Shirehästar ett kraftprov genom att man kopplade dem till en dynamometer som mäter kraft.
Denna räckte dock inte till och domarna uppskattade att de både hästarna hade haft en dragkraft på ca 5 ton.
Samma par hästar fick även genomgå ett styrkeprov då de skulle dra en 18,5 ton tung sten på en hal stenlagd bana.
Den bakre hästen satte igång att dra innan den främre hästen hade hunnits spännas dit.
Egenskaper
Shirehästens kraft och uthållighet gör den till en idealisk draghäst.
Dessutom har den rykte om sig att vara mycket sund och härdig.
Den moderna Shirehästen har egenskaper som påminner om de föregående old english blackhästarna.
Huvudet är medelstort med något konvex nosrygg. Pannan är bred och ögonen stora med ett fromt uttryck.
Öronen är små, och den långa välvda halsen sitter på breda bogar.
Shirehästen har en mycket kompakt kropp, en bred och välbyggd rygg, en kraftig bakdel och ett sluttande kors.
Shirehästen är en något slankare ras än många andra kallblodshästar
Benen är torra och hårda. Hovskägget är rakt, rikligt och silkeslent.
Färgen är övervägande mörkbrun och brun, men även svart och skimmel.
Mankhöjden ligger i regel mellan 170 och 195 cm.
Men den största hästen som någonsin funnits var 219 cm och var en Shirehäst vid namn Sampson.
Shirehästar brukar räknas som mycket otrevliga och elaka, och de har dock ofta problem med sjukdomar såsom mugg och skabb på grund av deras rikliga hovskägg.
Även hovsprickor och andra problem är vanliga, men detta går ofta i vissa avelssläkter och kan då även avlas bort.
Hästarna sägs ofta också bara passa till arbete och shower men de fungerar också helt utmärkt som dressyrhästar och som kraftigare hästar till nöjesridning.
