En Hästtjej Går Aldrig Att Tygla

Seabiscuit, amerikansk galopphäst, född 23 maj 1933.
efter Hard Tack och under Swing On.
Hard Tack var son till en annan berömd kapplöpningshäst Man O' War som enbart förlorade ett enda lopp som tvååring.
Seabiscuit blev populär inte bara för att han övervann sina svårigheter utan även för att han blev en symbol för hopp under den stora depressionen som härjade i USA och Europa under den här tiden.

Seabiscuit var en så kallad sagohäst.
Som unghäst ansågs han inte duglig som tävlingshäst, då han var dåligt utvecklad, liten i växten och hjulbent.
Han sågs även som ohanterbar.

Så småningom sattes han i träning av James "Sunny Jim" Fitszimmons, en legendarisk galopptränare.
Men Seabiscuit förlorade sina första tio lopp och "Sunny Jim" ansåg att hästen var för lat.
Trots detta startades Seabiscuit i hela 35 lopp under Sunny Jims träning, men vann bara 5 av dem.
Nästvarande säsong såldes Seabiscuit därför till bilföretagaren Charles S. Howard för 8000 dollar.

Charles anlitade tränaren Tom Smith som var känd för sina lite ovanliga träningsmetoder.
Men Tom Smith verkade förstå Seabiscuit och bröt hästens lathet.
Smith parade ihop Seabiscuit med den kanadensiska jockeyn Red Pollard.

Den 22 augusti 1936 fick Seabiscuit löpa sitt första lopp under Tom Smiths träning i Detroit.
Han vann inte loppet men efter detta anmäldes han till fler löp som han vann.
Under säsongen 1937 vann han 11 av 15 lopp och var även den häst som sprang in mest pengar det året.

1938 skadades dock Red Pollard under ett lopp med hästen Fair Knightess.
Ekipaget föll under loppet och Red Pollard fick hästen över sig och bröt flera revben och armen.

Istället sattes jockeyn George Woolf, en vän till Red Pollard, in för att rida Seabiscuit.
Ett matchlopp, ett löp med enbart två hästar som ställs mot varandra, bokades in med Seabiscuit mot hästen Ligaroti, ett lopp som Seabiscuit vann.
16 oktober 1938 fick Seabiscuit löpa i Laurel Stakes där han bröt banrekordet.


Under den här tiden var hästen War Admiral den främste galopphästen efter att både ha vunnit Triple Crown och vunnit "Eclipse Award Horse of the Year".
War Admiral son till Man O' War, Seabiscuits farfar, vilket gjorde att media började spekulera i att dessa två skulle köra ett matchlopp.

Seabiscuit - Stamtavla

Hard Tack	Man o' War	Fair Play	Hastings
			Fairy Gold
		Mahubah	Rock Sand
			Merry Token
	Tea Biscuit	Rock Sand	Sainfoin
			Roquebrune
		Tea's Over	Hanover
			Tea Rose
Swing On	Whisk Broom II	Broomstick	Ben Brush
			Elf
		Audience	Sir Dixon
			Sallie McClelland
	Balance	Rabelais	St. Simon
			Satirical
		Balancoire II	Meddler
			Ballantrae

1 november 1938 ställdes dessa två hästar mot varandra.
Detta lopp fick stor mediabevakning och kallades "Match of the century"
Loppet var på 1,9 km på banan Pimlico Race Course. 40 000 åskådare fanns på plats och över 40 miljoner lyssnade på loppet på radio.

De båda hästarna hade helt olika löpstilar. War Admiral var känd för att snabbt ta sig ut ur startboxen och ta ledningen, medan Seabiscuit var långsam i början men ofta sprang ikapp fältet under loppet.

Men Tom Smith hade redan förutsett detta och tränade Seabiscuit att starta snabbt genom att använda sig av en klocka och en piska.
Så när klockan ringde och startboxarna öppnades så tog Seabiscuit ledningen redan från början.
Seabiscuit vann med fyra längder trots att War Admiral slog sitt personbästa på den distansen.
Efter loppet utnämndes Seabiscuit till "Årets häst".


Efter detta lopp fortsatte Seabiscuit vinna flera lopp, men under ett löp snubblade hästen till och skadade ett ligament i vänster framben.
Veterinären ansåg att hästen aldrig mer skulle tävla och istället togs Seabiscuit om hand av Red Pollards fru Agnes Pollard.

Red Pollard hade själv fallit av en annan häst året innan och krossat ett av sina ben, vilket hade satt stopp för hans karriär även om hans revben och arm hade läkt sedan länge.
Både Seabiscuit och Pollard läkte långsamt.
Till slut ställde de upp i La Jolla Handicap i Santa Anita år 1940.
Med en vinstsumma på 121 000 dollar och 78 000 åskådare på plats räknades detta som Seabiscuits stora comeback, och han vann även detta lopp.


10 april 1940 blev det officiellt att Seabiscuit skulle gå i pension den 10 maj samma år.
Seabiscuit blev istället avelshingst på Ridgewood Ranch i Kalifornien.
Han blev far till 108 avkommor.

Över 50 000 besökare kom till gården under de sju år han bodde där, för att träffa hästen.

Seabiscuit dog den 17 maj 1947 och begravdes på ett hemligt ställe på gården.

Men 2007 reste man dock en staty på gården till hans minne.
En staty restes även på Santa Anitas bana för att hedra hästen och hans sista stora lopp.



De föl som föddes efter Seabiscuit kallades "Little Biscuits".
Historien säger att han är begravd någonstans på ranchen och ingen nu levande vet var.
Men om man frågar den nuvarande ägaren så får man svaret med ett litet leende: "just say, it's a beautiful place

Man O’ War
även kallad Big Red, är ett känt fullblod som i USA som gjorde en otrolig karriär som galoppör.
Han pensionerades redan efter sin galoppsäsong som 3-åring och påbörjade då sin nya karriär som avelshingst. Man O’ War avled den 1:a november 1947.

Man O' War hade ärvt en del av det häftiga temperamentet från Fair Play men blev nog även förstärkt av den nervositet ärvd av hans mor, Mahubah.
Detta gjorde honom till en svår häst att rida in.

Många kände sig lockade av hans utseende som en potentiell hinderloppshäst.
Dock ansågs han inte vara en särskilt elegant häst men när han väl växt till sig så tyckte de flesta att han var en magnifik häst.
Han var hög och kraftigt musklad med ett högt huvud precis som sin far.
Man O' War hade ett annorlunda steg som var otroligt långt och trots sin storlek hade han en hög acceleration samt kvickhet.

 Han öppnade sin säsong som treåring starkt, en vinst i Preakness Stakes i Pimlico.
När han sedan startade i Withers Stakes så vann som vanligt men denna vinst blev ändå lite annorlunda än de tidigare, han satte ett nytt amerikanskt rekord för milen.
Detta skrämde många motståndare vilket gjorde att han bara hade en som vågade ta utmaningen i Belmont Stakes, som Man O' War vann överlägset med 20 längder.
Han satte även ett till amerikanskt rekord samtidigt för distansen 11 furlongs.

Än en gång hade han bara en motståndare, denna gång i Dwyer Stakes.
Dock var denna motståndare ingen främling, det var John P. Grier, stallkamrat till välkände Upset.
Alltid innan hade Man O' War vunnit överlägset men den förbättrade John P. Grier gav honom en utmaning om ledningen.
Man O' War vann med 1,5 längd och satte ett nytt amerikanskt rekord för distansen 9 furlongs.
En vinst som är väl värd att nämna är då han deltog i Lawrence Realization maraton mot Hoodwink.
Man O' War var verkligen överlägsen då han vann med cirka 100 längder.

Anledningen till hans tidiga pensionering från galoppkarriären var att handikapparna hade lovat att öka Man O' Wars ridvikt så mycket att motståndarna skulle ha en chans.
Då Man O' War redan reds med mycket högre vikt än de andra hästarna redan tyckte Samuel D. Riddle att det var bättre att byta hans karriär till avelshingst.
Man O' War blev flyttad till en hyrd gård då hans ägare inte ägde en egen gård.
Några år senare flyttades Man O' War, hans märrar och avkommor till Faraway Farm där han stannade till hans död.
Han kom att bli en stor turistattraktion där.

Han blev en framgångsrik avelshingst som producerade 16 Stakes vinnare, en av dessa var championstoet
Nellie Flag som blev ett framgångsrikt avelssto.
Man O' War fortsatte producera championhästar som i sin tur producerade sina.
När han hade tre startande kullar så var han Amerikas ledande avelshingst.
Detta var år 1926. Dock började det gå lite sämre för Man O' War i mitten av 30-talet då det kom eftertraktade och dyra importerade hingstar.
En annan häst som kom att bli en rival var hans egen avkomma War Admiral.

 En hjärtattack var det som fick den 30-åriga legenden att avlida den 1:a november.
Man O' War balsamerades och lades för att vila den eviga vilan i en ekkista med en placering så att besökare kunde se den.
Gravplatsen blev en bestämd plats på Faraway Farm som Samuel D. Riddle hade sparat för han och hans bästa avkommor.
En staty av brons restes ovanför hans grav, statyn var en verklig storlek av Man O' War.

Man O' War avlade fram 62 championhästar och tjänade 3,5 miljoner dollar som avelshingst.

Man O' War har haft en stor influens för rasen även om den manliga linjen knappt överlever genom små, mörka avkommor av In Reality och Relic. Trots detta lär alltid legenden om Man O' War leva vidare på grund av den otroliga kapplöpningshäst och avelshingst han var.


Galopplegend

Nevele Pride

Den 28 maj 1965 föddes hingstfölet Thankful's Major, och man kan säga att han var lite udda redan från början. Inte ens det tuffa travstoet Thankful, med det fasansfulla humöret,
kunde försvara sig mot sin son. Han rent av misshandlade sin mor,
så de skildes åt när han var bara 3 månader gammal.

Han kördes in redan som ettåring, och efter endast 3 månader gick han 1600 på endast 1.38.
När han sedan vid 2 års ålder såldes vidare till tränaren Stanley Dancer var han mycket vacker, men hans humör hade inte svalnat av genom åren, snarare tvärtom.

Han såldes för hela 20 000 dollar: 150 000 kronor, vilket var mycket pengar på den tiden.
Men det var inte själva Stanley Dancer som stog för denna stora räkning, det var den rika hotellägaren Slutsky.
Hans hotellkedja hette "Nevele Holiday Hotels", Nevele är räkneordet eleven baklänges och släkten Slutsky hade 11 medlemmar!
Det var alltså därifrån världsmästaren fick sitt namn: Nevele Pride.

Ryktet om Nevele Pride spred sig sedan snabbt, men dock inte bara pga hans snabbhet.
Hans humör var något av det värsta i historien, avbitna fingrar, knäckta axlar, insparkade revben och listan blev bara längre.

Nevele Pride gjorde dock inte så bra ifrån sig på sitt första lopp, orsaken till det var galopp, och han slutade som fyra efter stoet Viv Hanover.
Men efter den händelsen kunde ingenting stoppa denna argsinte hingst!

Som tvååring startade han 29 ggr och vann 26 2 gånger blev han tvåa.!
Och på bara det året sprang han in 1,5 miljoner kronor, vilket är mer än någon annan 2-åring före honom.
Han slog nytt världsrekord, alla kategorier, för tvååringar med 1.12.5 och slog det gamla världsrekordet för treåringar på 1000-metersbanan.

Alla talade nu om denna otroliga travare

 Sammanlagt hade han nu sprungit in mer än 5,5 milj. kr. Bland de 21 segrarna som 3-åring fanns:
Hambletonian Stakes
Kentucky Futurity
Yonkers Trot
Dexter Cup
Colonial Stakes

Vilket gjorde honom till Triple Crown vinnare.
Men inte nog med det; den förste och siste att klara Grand Slam! (Inte helt sant. 1969 presterade Lindy's Pride samma sak..)
Efter det visste hela världen vem den folkilskne hingsten var.

1938 hade den fantastiske Greyhound satt ett otroligt världsrekord på 1.11,6 och efter 31 år hade fortfarande ingen lyckats slå det.
Men, Stanley Dancer var övertygad om att Nevele Pride kunde göra det, han var också den enda som kunde det!
Och trots att hästen hade haft ett brott på ett griffelben på vänster fram var han säker.
Nevele Prides skötare just då var svensken Hans Nilsson, den ende av hingstens skötare som, med nöd och näppe, undkom utan att bli skadad.
Men så arbetade han också alltid med kraghandskar.

Den 31 augusti 1969 travade Nevele Pride in på banan i Indianapolis. En och tio... en och elva... en elva och tre!! Nytt Världsrekord!!
Efter det fortsatte Nevele Pride sin fantastiska karriär: I hällande regn slog han nytt rekord, 26 längder före sina konkurrenter, på en 800-metersbana,
ett rekord som stog sig i alla fall ända fram t.o.m. 1993, i 14 år!
Han slog världsrekord på 1000-metersbana och höjde sin totala prissumma till 6,5 milj. kr.

　

 

Efter det var det dags för avelsboxenMen kampen om Nevele Pride blev bitter.
Det blev till slut stuteriet Stoner Creek som bildade ett syndikat och köpte hingsten för 22 milj. kr! Därefter såldes 50 andelar för 450 000 kr/st.
Varje andel berättigade ägaren att sända ett enda sto per år, till Nevele Pride. Detta begränsade honom till bara drygt 50 ston/år... Ett stort misstag.
Trots att avkommorna blev topphästar blev de färre än vad som varit rättvist. Ändå var Nevele Prides avelskarriär glänsande.
Här i Sverige känner vi till topphästar som t.ex:
Pershing
Madison Avenue
Zoot Suit
Evita Broline
Messerschmitt
Snack Bar

 

m.fl.
I hela världen har Nevele Pride över 100 avkommor med rekord bättre än 1.14.6!
Många av dem ärvde sin fars argsinta humör, men det må vara honom förlåtet. Han var trots allt en av de allra största travhästarna i historien!

Den gamle kämpen fick ett eget hus i sin hage, fullspikad med varningskyltar!
Där gick han och betade, helt ostört, och njöt av livet.
In i det sista höll han sin omgivning i schack: En dag hoppade han över det höga staketet och spred skräck i hela grannskapet!
I april 1993 insjuknade hingsten hemma på Stoner Creek Stud i Kentucky.
Han opererades för tarmvred men dog strax efteråt. Nevele Pride blev 28 år gammal.

Star's Pride (US) (f.1947) 5,1:57.1m	Worthy Boy (US) 3,2:02½m	Volomite (US) 3,2:03¼m	Peter Volo (US)
			Cita Frisco (US)
		Warwell Worthy (US) 3,2:03¼m	Peter the Brewer (US)
			Alma Lee (US)
	Stardrift (US) 6,2:03m	Mr.McElwyn (US) 5,TT1:59¼m	Guy Axworthy (US)
			Widow Maggie (US)
		Dillcisco (US) 2:06½m	San Francisco (US)
			Dilworthy (US)
Thankful (US) (f.1952) 4,TT2:03.2m	Hoot Mon (US) 3,2:00m	Scotland (US) 5,TT1:59¼	Peter Scott (US)
			Roya McKinney (US)
		Missey (US)	Guy Abbey (US)
			Tilly Tonka (US)
	Magnolia Hanover (US) 2,2:13.1h	Dean Hanover (US) 3,TT1:58½m	Dillon Axworthy (US)
			Palestrina (US)
		Melba Hanover (US) 3,TT2:03¾m	Calumet Chuck (US)
			Isotta (US)

Några av Nevele Prides mest kända söner som avelshingstar

Häst                             Född

FLYING IRISHMAN       1986
LIVING PRIDE              1989
INCREDIBLE NEVELE    1979
MEADOW ROLAND        1983
JULIARD                       1984
MESSERSCHMITT          1979
KERMIT THE FROG        1981
INVIT BROLINE             1983
BARBEQUE                    1983
HICKORY ALMAHURST  1978
LUCKY WINNER            1979
PERSHING                    1973
NEVELE THUNDER        1973
HEADS OFF                  1982
JEALOUSY                    1980
SNACK BAR                  1978
U.S. THOR VIKING        1972
ZOOT SUIT                   1973
BONEFISH                    1972
MANHATTAN                1978
MADISON AVENUE       1971
NEVELE IMPULSE         1977
CHEETAH                     1977
NEVELE FEVER             1978
JANIE'S KNIGHT          1976
NEVELE DIAMOND        1971
NEVELE ACTION           1980
MY NEVELE                   1974
NEVELE ÅS                   1990
STANLEY CUP               1975
EXPRESS PRIDE            1971
KIMBERLAND                1966
STRAIGHT JACKET       1978
LE MANS CHIP              1971
CONCIERGE                   1972
BANANA PEEL               1974
RICHTHOFEN                1972
SEA LEAF                     1977
VALORAMA'S PRIDE     1972
PROUD PRINCE             1972
PELLEAS                       1977
NUMBER ONE A             1974



EN HÄST I HISTORIEN!