Haflinger
Ursprung: Sydtyrolen, Italien och Österrike
Utbredning: Globalt
Miljö: Bergsområde, svalt klimat
Typ: Ponny
Mankhöjd: ca 135-145 cm
Färg: Enbart Flaxfux
Användning: Körning och ridning
Historia
Haflingerns historia börjar för många hundra år sedan. Rasen har sin hemvist i Sydtyrolen kring byn Hafling i Jenesien som gett rasen dess namn.
Området tillhörde dubbelmonarkin Österrike-Ungern fram tills efter första världskriget då området förlorades till Italien.
I Sydtyrolen har det sedan flera hundra år funnits små energiska bergshästar med orientalisk uppblandning.
Ända fram till 1868 var haflingerns härkomst väldigt dåligt dokumenterat men troligtvis har de gamla bergsponnyerna korsats med både orientaliska, ädla fullblodshästar, samt grövre kallblodshästar.
År 1868 böjade man dock dokumentera aveln mer noggrant när man korsade in hingsten El Bedavi XXII. El Badavi importerades från Arabien av en österrikisk kommission El Bedavi fick stå som avelshingst på stuteriet i Tyrolen och idag kan man spåra 4 av de fem blodslinjerna inom halfingerrasen till El Bedavis,
främst genom sonen 249 Folie, född 1874, som som idag räknas som den moderna haflingerrasens stamfader.
Han var en avkomma till El Bedavi och ett sto av de små bergsponnyerna.
Blodslinjerna kallas A efter Anselmo, B efter Bolzano, N (och H) efter Nibbio, S efter Stelvio, St efter Student och till sist W efter Willi, alla dessa var ättlingar till Folie och El Badavi.
För att behålla rasen intakt utavlade man en del haflingerhästar med andra europeiska ponnyraser som till exempel Konik, Hucul och bosniska ponnyer.
Stuteriet avlade även med den tyngre och kraftigare kallblodshästen Noriker som gav styrka och mer robust exteriör.
Även den speciella färgen gick i arv från Norikerhästarna och blev mer fixerad hos haflingern. 1898 godkändes haflingern som en officiell ras.
Idag finns det ca 250 000 registrerade Halfingerhästar globalt varav nästan 1400 är registrerade i Sverige
Egenskaper
Haflingern är en utmärkt allroundhäst som är populär för sin färg och sitt stabila temperament.
Haflingern är alltid fux med ljusare man och svans, så kallat flaxfux vilket är dess starkaste karaktärsdrag.
Bläs är vanligt hos de flesta haflingerhästar medan andra vita tecken inte är önskvärda men förekommer.
Ursprungligen var haflingern rid- och packhäst i Sydtyrolen men aveln tar sikte på en allround fritidshäst som används för alla former av ridning och körning.
Haflingerponnyer är typiska sega bergshästar som är säkra på foten och robusta.
Huvudet är kraftigt men attraktivt och inte för grovt. Ögonen är stora och vänliga. Öronenska vara små och rörliga. Benen är ofta något korta och ryggen är bred med en muskulös bakdel. Bogen är kraftfull och bröstet har ett bra djup.
Mankhöjden kan variera mellan 135 och 145 cm men ligger oftast runt 140 cm.
Trots den ringa höjden så är Haflingern en mycket stark ponny som kan bära stora eller kraftiga ryttare utan problem.
Man och svans är kraftiga och tjocka och växer sig ofta väldigt långa. Halfingerponnyer kan även ha lite hovskägg på benen.
Haflingern är för det mesta lugn och sällskaplig. Den är samtidigt energisk, arbetsvillig och en utmärkt familjehäst som passar inom de flesta ridsporter och även till nöjesridning och körning.
Hingstar döps nästan alltid med namn som börjar på samma bokstav som pappans namn, medan ston i många länder döps med samma bokstav som sin mamma. Detta är dock ingen lag. Men för att få räknas som Haflinger och kunna stambokföras krävs det att hästen inte har mer än 1,5 % främmande blod i sig.
